Idag hände nått fruktansvärt. Elvis ramlade i trappen...

Dagen började bra, han vaknade på gott humör vilket har varit sällsynt nu när han är hostig och lite sjuk. Han åt hela portionen gröt och vi lekte en stund på övervåningen. När vi sedan skulle gå ner så sa jag åt Elvis att gå bakåt, vilket han är jätteduktig på, han sätter sig på rumpan och vrider sig om och kryper försiktigt bakåt nerför trappstegen. Men den här gången ställer han sig upp efter några steg och vrider sig hastigt om och faller handlöst framåt. Han står rätt på huvudet och ramlar väl iallafall tre, fyra tappsteg ner dit jag står. Allt går så snabbt och jag hinner inte ta emot honom högre upp.

Han är ledsen och blodet forsar ur munnen. Vi kramas och går till köket där jag kan se att de två mittentänderna i nedre käken sitter löst, den ena pekar nästan rätt fram. Han får dricka vatten för att bli av med blod och slem och efter ett tag har han lugnat ner sig lite. Jag konstaterar att han inte verkar ha ont nån annan stans iallafall.

Jag ringer till tandläkaren och får akuttid, sen ringer jag bvc och runt efter skjuts vilket visar sig vara svårare än nånsinn. Efter en timme ungefär så lyckas jag få tag i mormor som slänger sig i bilen och kör oss till tandläkaren. Så här i efterhand var det nog rätt bra att vi inte kom iväg direkt, då hann Elvis bli på rätt gott humör och jag fick chans pusta ut också.

Hos tandläkaren var han så duktigt och fick trycka på knappen som sprutar vatten i en plastmugg som han sedan kramade om så hårt att allt vatten skvätte ut. Sen fick han en liten glittrig plastödla för han var så duktig. Tandläkaren försökte kolla hur pass lösa tänderna satt, och berättade att det inte fanns så mycket dom kunde göra förutom att hoppas att dom växer fast igen. Vi ska tillbaka nästa onsdag på återkontroll.

Puuuust, vilken pärs det var alltihop. Att se sitt barn göra sig illa det absolut värsta man någonsinn kan vara med om. Att sen försöka vara lugn och tröstande för att inte göra saken värre när ens eget hjärta nästan står still är en utmaning som heter duga.

Nu ligger han och sover i sin säng, om några timmar kommer min moster ut och ska vara barnvakt för vi ska iväg på middag och stand up. Det kan kännas konstigt, men jag tror det blir bra. Elvis verkar ju må bra och gillar min moster som är en riktig lektant. Då får både han och vi något annat att tänka på en stund.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är jag sugen på miljöombyte, så nu byter vi bloggadress! Häng med!   www.livetmedelvan.blogspot.com ...

  Elvis mår mycket bättre nu, hostan är nästan som bortblåst, aptiten är tillbaka och då håller sig även humöret på topp. Tänderna verkar ha fastnat någorlunda bra, däremot så är ena tandhalsen helt blottad. Vi ska på återbesök hos tandläkaren på ons...

Idag har jag fått en väldigt fin kärleksförklaring av Jimmy. Kan inte låta bli att lägga upp den här också...     3 år har gått och jag börjar så smått, förstå att det var vi som menat att bli     även om det kanske blev givet när Elvis tillkom vår ...

  I torsdags så var vi återigen på badhuset, jag, elvan och morfar. Det var lika kul som sist trots att vågmaskinen aldrig kom igång. I varmvattenpoolen så ville Elvis hoppa från kanten om och om igen. Och alla skulle titta också, han körde en ramsa ...