Idag gick vi som planerat till kyrkans barntimmar där vi träffade bl a Nils som är 13 månader. Det var kul och Elvis älskar sångstunden i kyrkan. Imorn ska vi gå till den vanliga Öppna förskolan som inte heller går av för hackor.

Efter kyrkan så mötte vi upp Elvis moster Anna och bjöd hem henne på lunch. Efter lunchen somnade både Elvis och jag utmattade av all lek tidigare på dagen... På eftermiddagen så var vi ute och lekte med Sebbe, som är Elvis nya kompis på gården, han är några få månader äldre än Elvis. Sen in och fixa ugnspannkaka som är en definitiv matfavorit. Men Elvis gillar den mer med äppelmos än lingonsylt.

Idag tog vi med Anna på en promenad i solen, vi stannade vid några gungor därav ena bilden.. Sen har vi mest lekt utomhus på gården och i trädgården. Jag har städat, lagat mat och tvättat idag. Jag vet inte om det beror på att vi nyligen flyttat hit, men det är faktiskt kul att pyssla och sköta om hemmet nu. Det tyckte jag ju inte förr direkt.

Imorgon har vi bokat lekdejt med Nina och hennes lilla Nils som är en månad äldre än Elvis.

Nu är det tvmys och glass.

Elvis vaknade på bra humör, strålade ikapp med solen. Jag har en väldigt dålig kamera, den tillhörde ett tag Elvis favoritobjekt nummer ett och eftersom han är en envis och slug liten rackare så lyckades han alltid på ett eller annat sätt komma åt den när jag minst anade att han kunde det. Så den är rätt demolerad. Men jag lyckas ändå då och då ta ett foto med den, även om kvaliteten inte är den bästa. Tror jag ska föreslå till Jimmy att vi ska köpa en ny bra kamera till oss själva i julklapp. Nu håller jag på att tappa tråden, vad jag vill ha sagt är att här kommer de utlovade bilderna.

Ena bilden föreställer min kära bror David som var här igår och tittade på film. När han åkt hem såg Jimmy och jag ytterligare en film, det var grymt länge sen vi såg två filmer i rad! Idag spelar Jimmy fotbollsmatch och jag pysslar lite i huset. Igår började jag klippa bolltädet på framsidan, eftersom det inte längre såg ut som en boll. Idag ska jag fortsätta med det och sen klippa gräsmattan.. Än så länge är såna här hussysslor riktigt skoj.

Ha en skön söndag alla!

I fredags var vi på ettårskontroll samt vaccination på BVC. Vi träffade en barnmorska och läkare som var så gulliga och rara med Elvis och han charmade dom ju såklart totalt. Stackars lilla Elvis som trodde han funnit två nya vänner när dom plötsligt sticker varsinn spruta i vardera låret på honom. Han förstod ju ingenting, även om jag förklarat för honom att han skulle vaccineras tidigare under dagen. Man ska aldrig underskatta vad små barn förstår, men vissa saker är ju mer komplicerade än andra.

Han grät i ett ögonblick men sen blev det bra igen. Han fick dessutom mycket beröm av läkaren, som ju såg i hans journal att deras ettårskontroll redan klarats av för två månader sen i Stockholm. (jaaa, jag får skryta, det är ju elvis och min blogg)

Sen knallade vi hemåt och tog ett stopp på Herrhagsskolan där jag visste att Öppna Förskolan hade gympatimme för alla barn som hade lust och ork. Elvis förundrades över allt ståhej, men det hindrade honom inte att släppa min hand (han visar numera väldigt tydligt när han vill hålla handen eller ej) och gick sonika ut till mitten av hallen och ställde sig och började dansa. Det var ju givetvis musik på, helt koko är han inte. Det var så sött. Han gillar verkligen musik och dans, det brås han på från sin far.

Han somnade i vagnen hem och sov en bra stund in på eftermiddagen, när han vaknade var han fortsatt trött och slö och på kvällen kom febern. Den höll sig under 38 grader och jag tror inte han led så värst av den. Idag har han varit lite slö men det var bara att passa på att kela och gosa så mycket man kan för nu gav han inte i från sig några protester. Innan läggdags hade febern försvunnit och han var sitt vanliga busiga lilla jag igen. Jag hoppas han vaknar likadan.

By the way, Elvis mäter vid ett års ålder 77,5 cm (jag tyckte han låg lite snett på mätbänken dock...) och väger 10230 gram. Och nu ska jag gå och lägga mig och jag nästan hoppas att han ska vakna till snart så jag får tassa in i hans rum och plocka upp honom bara för att få snosa lite i hans hår och känna hans huvud luta sig mot min axel. Fast bara nästan, jag kan hålla mig tills han vaknar imorgon bitti också.

Godnatt!

p.s bilder kommer imorn!

Imorse så vaknade jag till när Jimmy gick upp, trodde han skulle på toaletten. Det nästa jag hör är hur nyckeln vrids om i dörren. My god, natten hade ju just börjat kändes det som när han var tvungen att åka till jobbet. Jag är I-N-T-E avundsjuk. Undrar hur det kommer vara att arbeta åtta timmar om dagen.. Jag går ju visserligen upp kl 07 med Elvis men det är ju en sak att lalla runt i hemmet i pyjamas så länge man vill och en annan att vara tvungen att piggna till och ge sig av och faktiskt utföra ett arbete bland andra människor. Jaja, jag beundrar min man, det är det jag försöker få fram.

Elvis och jag gick på långpromenad i solen på förmiddagen. Vi sneddade genom Kanntorp och ut på Strandstuvikenvägen förbi motorgården och sen över åkrarna till Arnö IFs gamla stuga och sista biten på "spåret" hem. Elvis somnade när vi gick i skogen ("spåret") det skuffade väl så skönt med alla rötter och stenar. Sen var det lunchdags och ännu mer lek ute på gården. Morfar kom förbi och barnvaktade så jag fick ta mig en joggingrunda.

Jimmy kom hem och vände princip i dörren för att hinna iväg till fotbollsträningen. Han är fortfarande förkyld men skulle dit för hänga lite med gänget iallafall.

Elvis somnade som en stock kl 19, han är också lite snorig föresten. Trots detta så ska vi till BVC imorgon för 1-års vaccin och rutinkoll. Sen ser vi verkligen fram emot helg. Massa familjemys och definitivt lite filmtittande eftersom vi äntligen har en schysst tv, stor dessutom.

Idag trotsade vi förkylning och gick till kyrkans barntimmar, jag kände mig lite som en klåpare eftersom jag inte delar guds tro med kyrkans medlemmar.. men å andra sidan så vet jag ju inte vad elvis har för åsikter om gud så vi borde ju vara välkomna för hans skull. Trots alla roliga leksaker och barn så var sopkvasten bäst.

Sen finner ni bild på elvis i serpentin-outfitten, det finns lite ballonger och annat skoj kvar i huset sen kalaset i söndags.

Jag är ju så förbaskat stolt över mitt vinteroverallfynd så det kommer en bild på den också. Han kommer klara en alaskavinter i denna. Och dessutom se tuff ut.

Så har lilla grabben förgyllt våra liv ett helt år, det låter som en klyscha, men oj vad snabbt tiden har gått! För att piffa sig lite till sin födelsedag så tog Elvis rejält med sats och sprang rätt in i dörrkarmen igår, nu pryder en stor och fin bula hans lilla panna. Självklart har vi haft kalas till Elvis ära, och det dök upp så mycket vänner och familj så dagen hade inte kunnat bli bättre på något sätt. Tack allihopa för att ni kom och kalasade och tack för alla fina presenter!

Så här fyra timmar efter kalasstart så ligger Elvis och sover eftermiddag och jag har precis satt på diskmaskinen. Jimmy snorar framför sagan om ringen som nostalgi för förlossningskvällen då den rullade utan att någon egentligen brydde sig... ska tydligen bli tradition tycker han!

Elvis åt lite äpple som mellanmål för att kompensera allt sött gottis han har i magen.

Känns som att ganska mycket har hänt så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Tror jag börjar med just nu och går bakåt i tiden.

Nu har jag skrivit min första motion till styrelsen i samfälligheten. Ja, jag har redan blivit den där nya grannen som definitivt kommer att bli a pain in the ass. Fast det här kunde jag bara inte låta passera obemärkt. Det handlar nämligen om Elvis liv och välbefinnande. Jag har vid åtskilliga tillfällen suttit vid köksfönstret och sett bil efter bil susa in på gården. Eftersom vi ligger som hus nr två efter garagen och vårat förråd hindrar både förares och min övervakande blick så skulle Elvis bli pannkaka om han är ute och leker framför sitt eget hus samtidigt som nån slö jävel inte orkar promenera de 50 meter mellan parkering och garage med sina matkassar eller vad det nu kan vara. Så nu har jag vädjat efter nån smart åtgärd så jag slipper vara orolig. Vi har dessutom sju barn som är födda 2007 på den här gården, och vad innebär det.. massa spring i benen och lite mindre förstånd för faror.

Sen har jag så här på morgonkvisten passat på att skriva ett mail till IF, vårat förra försäkringsbolag, för att få lite klarhet i en ytterst märklig faktura jag fått. Jag ringde i torsdags men det var för komplicerat att svara på så dom skulle återkomma. När då? När senaste inbetalningsdatum gått ut eller. Morr. Dessutom så sa han att det var synd att inte autogirobetalningen fungerade för mig, vaddådå, så att dom skulle kunnat sno pengarna obemärkt eller.

Ni kanske kan skönja ett bitsk tonfall? Det kan bero på att jag sovit absolut noll timmar i natt. Igår kväll så hade Jimmy (som förövrigt är jätteförkyld) och jag myskväll, såg en riktigt bra actionfilm och drack ett glas vin. Elvis somnade runt åtta men vaknade till när filmen var slut vid tio. Han var täppt i näsan och hade lite problem att andas, så jag droppade i näsdroppar. Och då bröt helvetet lös. Han blev så ledsen. Så här i efterhand så förstår jag ju att han blev chockad av näsdropparna, halvt i sömnen som han var. Så vi fick trösta och vyssja och natta om honom i vår säng. Han grät och vred och vände på sig konstant. När klockan var två så slutade han gny men rullade runt (mer eller mindre) i sömnen och höll oss vakna tills han vaknade på riktigt kl halv sju. Huvudet var han tvungen att ha ganska högt annars snorade näsan igen. Så stackars stackars Jimmy som verkligen behövde sin sömn, han var också vaken hela natten. Och stackars mig och Elvis också förstås.

Jaja, så är det ibland när man är småbarnsförälder. Och på nått konstigt vis vill jag ändå inte vara utan detta, det ska och kan inte vara perfekt hela tiden.

Igår så tog jag Elvis och rullade bilen mot Stockholm. Elvan skulle hänga med farmor och farfar och jag skulle träffa en läkare på SÖS för att gå igenom Elvis förlossning för drygt ett år sedan. Jag fick svar på några av mina frågor men en del kommer att förbli obesvarade. Kortfattat kan jag säga att jag fick intrycket att kejsarsnittet togs för att ta det säkra för det osäkra. Jag fick veta att läkaren var en gyn-läkare och inte en förlossningsläkare (tydligen skillnad på dessa) och kände sig kanske osäker på om min blödning var en sk teckenblödning (förlossningar kan börja med en blödning) eller om det berodde på att moderkakan lossnat. Läkaren jag träffade sa att allt visade på att Elvis mådde bra i magen så det borde inte ha varit moderkakan som lossnat, inte heller hade detta noterats i journalen efteråt. Krampen jag fick hade kunnat åtgärdats med en spruta som skulle stoppat upp värkarbetet. Nu såhär exakt (för det började ju den 20/9 och Elvis föddes kvart över midnatt den 21/9) ett år sen känner jag att det får vara punkt.

Bosse, Anki och Elvis hade roat sig i en park. Det finns så mycket att se i storstan. Mängden barn, vuxna, bilar, bussar, fåglar, hundar, flygplan.. ja, you name it.. är ju tusen gånger mer än vad som finns i lilla Nyköping. Så intrycken var många, trots att han ju bott sitt första år i Stockholm.

Magarna kurrade så vi åkte till Lidingö för smarrig lunch och lite mer bus. Sen behövde vi åka hem om jag skulle slippa den värsta trafiken.

Idag ska jag förbereda det sista inför kalaset imorn. Jag gjorde inget igår för jag tänkte att en hel lördag borde räcka, men då hade jag ju inte räknat med en natt som denna. Så vi får se vad det blir.