Imorgon åker Jimmy till Göteborg på jobbresa, själv tänker jag åka åt andra hållet på nöjesresa. Imorgon är det "Rock the bells" i Annexet, Globen och det tänker inte jag och David gå miste om. Sommaren 2006 köpte vi biljetter till Nas och dagen innan konserten ställde han in, jag ljuger inte när jag säger att mina ögon tårades när jag fick det beskedet. Sommaren 2007 kom en ny chans men med en stor och rund mage och orolig för hur mycket basgång en liten bebis i magen tål (som dessutom verkade gilla hårdrock mest) vågade jag mig inte dit. Nu jävlar, nu får jag en ny chans då Nas är avslutningsakten på "Rock the bells" och det tänker jag inte missa.

Jag har visserligen en liten plutt att ta hänsyn till igen, men jag tror inte öronen är så värst utvecklade ännu?  Det känns riktigt kul och lite lyxigt att få vara gravid igen och kunna utöka familjen ytterligare. Den här gången känns det mer avslappnat och naturligt även om jag i början tvivlade på att plusset på stickan verkligen innebar att jag var gravid. Jag mår om möjligt ännu bättre än när jag väntade Elvis.

I torsdags gjorde jag ett tidigt ultraljud för att fastställa vilken vecka vi är i och fick då besked att vi redan var i vecka 13. Jag fick se en liten parvel på 6-7 cm med ett litet hjärta som tickade på så fint. Idag träffade jag barnmorskan för första gången och hon var toppen, vi hann dock bara med en massa snack så jag ska tillbaka för lite provtagning och sånt om en vecka.

En annan rolig grej är  att Jimmy och jag äntligen har hittat de ringar vi vill ska symbolisera vår förlovning. Jo, det är så att den 28 april så förlovade vi oss under extremt romantiska omständigheter men valde att hålla det lite för oss själva tills vi köpt ringarna... och det dröjde ända tills nu.

Nä, dags att sova om jag ska orka hela natten imorn.