Här sitter man en förmiddag i Årsta och längtar bort till Trysil. Då dimper det ner en avi från posten som meddelar att det finns paket att hämta ut. Spännande! Jag och Elvis knallar genast dit och hämtar ut paketet som innehåller två prima fina mössor från Sweet, Trysil, Norge. Tack Björn! Du är världens goaste vän!

Idag saknar jag Trysil. Idag längtar jag nått enormt efter att sitta på toppen och spänna fast fötterna i bindningarna och sen susa ner för fjället. Några uppvärmningsåk i pisten, sen lagom tills solen har värmt upp parken lite så tar vi oss dit och lajjar runt så mycket modet och benen bär. Adrenalin pumpar och lyckan är stor.

För två vintrar sen var Elvis en liten plutt i min mage, de första 20 veckorna så bodde vi i Trysil. Min åkning, den äventyrslustna och adrenalinframkallande, den blev väldigt lågprioriterad och istället njöt jag av att glida runt och glädjas över det som låg i min mage och frodades. Förra vinterns semesterresor norrut innebar mycket barnpassning och lite mindre åkning. Det känns som att jag lagt ett lock på allt som kan vara lite farligt, jag vågar inte riktigt ut i Trysils snowboardpark och köra järnet. Jag är väl rädd för att ramla och slå mig, för såvitt jag minns så fanns det nog inte en enda dag utan att kroppen pryddes med ett nyare blåare ömmare märke på kroppen. Men det var hela tiden värt det.

Frågan idag är om det fortfarande är värt det, eller om det återigen räcker med att glida ner för fjället och vara nöjd med det. Vuxet trist?

Idag diggar Elvis och jag Krs One.

Så var helgen till ända. Det går ju alltid lika snabbt..

Idag skulle vi som bekant medverka vid Stockholm Triathlon. Jimmy ställde klockan på 05:00 så att vi skulle hinna i tid till samlingen kl 06:00. Av någon okänd anledning så vaknar vi inte av larmet utan istället av att telefonen ringer strax efter kl 06:00. Var är ni?? Ooups. Ingen frukost, ingen morgontoa utan schwip schwop iväg. Sen var inte riktigt kollektivtrafiken på vår sida.. både 10 och 15 minuters väntetid vid buss och t-bana. Hur som haver, ingen dog utav vår frånvaro den första timmen. Dagen fortlöpte ganska snabbt och eftersom iallafall solen var snäll och sken på oss så var det faktiskt ett ganska kul deltagande.

På eftermiddagen har vi umgåtts med (Elvis) faster Mia och Calle, och inte gjort så mycket mer. Jimmy ska strax iväg för att spela lite inomhusfotboll, själv blir det nog till att sjunka ner i soffan och glo på tv. Min bok (Tusen strålande solar, Hosseini Kahled) som fängslat mig några kvällar i rad är tyvärr slut.. nya lästips tas tacksamt emot!

Bilden nedan visar Elvis med sin souvernir från Triathlonet idag, en visselpipa som jag faktiskt var tvungen att använda en gång då en stackars civilcyklist höll på att cykla rätt ut i vägen och in i de tävlande (hon tackade mig faktiskt efteråt).

Idag åkte Elvis och jag ner till Nyköping för att hälsa på min morfar som ligger på sjukhus och inte mår så vidare bra. Sjukhusmiljö är inte alltid så skoj så jag tror nog att Elvis piggade upp lite i korridorerna.

Dessvärre så är Elvis också sjuk, har 39.4 i feber och väldigt hängig. Som tur är äter och dricker han bra så han kämpar på bra. Just nu varvar jag alvedon med ipren (barnvarianterna förstås) för att försöka få ner temperaturen, det går si så där.

Tanken är att jag skulle hälsa på min morfar och sen ganska snabbt åka hem igen för en barnfri dag med Jimmy. Men just nu känns det inte bra att lämna min lilla älskling så hemfärden får vänta en stund. Ännu mindre bra känns det att stå på skeppsbron imorn och funktionera på Stockholms Triathlon när lillen är sjuk. Men jag gör det för Jimmy, som i sin tur gör det för Vasasällskapets skull.

Har försökt leta fram en bild som kan få symbolisera en febrig Elvis..

Helgen innebär en massa mys med hela familjen, dock grusas det lite av ett åtagande okristligt tidigt på söndagmorgon. Vi ska agera funktionärer på Stockholm Triathlon. Det innebär att på lördag susar jag ner till mormor och morfar med Elvis så kommer dom upp och lämnar honom på söndag eftermiddag. Det ska bli trist att sova utan Elvis, särskilt nu när han är så klängig och mysbenägen.

Igår tex  så hade vi pusskalas. Vi satt i soffan alla tre och Elvis var så pussgalen så jag vet inte vad som flugit i honom. Hans pussar är ett kapitel för sig, stora, blöta och hamnar lite var som helst. Man vet att han vill pussas när han öppnar munnen stort och ger ifrån sig sitt pussljud ("aaaaaaaaa"). Efter ungefär 20 pussar och ett blött ansikte senare så tyckte Jimmy det var så kul att han gav mig en puss också, då ville inte Elvis vara sämre och så höll det på en stund.

Nu ska jag fixa iordning det sista undanplocket för idag, strax bär det iväg till Lidingö och farmor och farfar.

Bilden är från julafton förra året och Elvis är tre månader. Han är på god väg att ge Jimmy en stor puss.

Innan klockan ens hade slagit 08:00 så hade jag gett Elvis frukost, satt på en maskin tvätt och hängt upp den, diskat gårdagens disk och bäddat rent i sängen. Effektiv värre!

Två timmar senare låg jag och Elvis och lyssnade på OS-sändningarna på radion. Han somnade med armarna om min hals och huvudet på mitt bröst, lilla gosegrabben!

När han vaknade pigg och utvilad så blev det smarrig lax och potatislunch och sen en utflykt till Öppna förskolan i Liljeholmen. Där lekte vi med en massa andra barn och hade en liten sångstund. Jag hade tagit med kameran för att dokumentera våra aktiviteter men tji fick jag då batteriet var dött.

Jag försöker sätta nån standard genom att ha foton till varje blogginlägg så jag väljer att visa ett gammalt foto istället..

Idag är det elva månader sen Elvis såg dagens ljus.. Här kommer lite kort om vad som hänt under dessa månader.

- 2 veckor: första badet

- 3 veckor: tappar navelstumpen och börjar med napp

- 8 veckor: stadig, kan hålla upp huvudet bra. Ler och pratar mycket. Älskar att stå upp.

- 11 veckor: kan sträcka ut armarna och greppa saker

- 3 månader: första förkylningen

- 3,5 mån: ÄLSKAR att stå upp (vi håller i förstås), har fått eget rum, börjat på babysim. Är glad och go hela tiden.

- 4 månader: Är en glad liten grabb, spricker upp i leenden när man pratar eller bara tittar på honom. Testar lite annan mat än bröstmjölk. Tar några steg när vi håller i honom.

- 4,5 mån: första skrattet

- 5 månader: sitter själv, får bada i diskhon i köket

- 5,5 mån: första tanden har hittat ut. Plockar upp saker med båda händerna (och sen in i munnen förstås)

- 7 månader: tre tänder, en rejäl förkylning med massa hosta, går omkring i en gå-stol, sa "pa-pa" för första gången

- 8 månader- kryper i all världens fart, sovit borta utan oss, ställer sig upp mot möbler. Gillar vanlig mat mycket bättre än min mjölk nu, dags att sluta med andra ord.

- 9 månader: sju tänder och kan säga "pappa" och lampa ("-pan") och är väldigt nyfiken, pekar på allt och säger "titt". ÄLSKAR att gunga, skriker när det är dags att gå hem.

- 10 månader: kan gå helt själv, åtta tänder, sover hela nätter mellan 20:00- ca 06.30

- 11 månader... Vi får väl se hur detta magiska år slutar, förhoppningsvis fortsätter Elvis vara en glad, härlig kille nära till skratt och kramar.

Dagens aktivitet innebar en resa till Sickla köpcentrum och närmare bestämt Andys Lekland. Det är ett paradis för stora och små barn, under 1 år är det gratis.. annars ganska dyrt. Så nu ska vi utnyttja den sista månaden som 11 månadersbebis och sista månaden i stan..

Elvis diggade rutchkanorna allra bäst, men tanken var nog att de var till för lite äldre barn som kan klara sig lite bättre själva. Vägen upp till start var ett virrvarr av madrasserade tunnlar och krypin.. svettigt värre för mig iallafall. Annars funkade ju bollhavet hur bra som helst. En klart lyckad lekstund!

Elvis somnade i bilen på väg hem och ligger nu i sin säng och sover så sött. Jag ska faktiskt passa på att vila lite också, ikväll ska vi iväg till Tobbe och Jessica för att gratulera till nytillskottet i familjen, lilla Isak snart 1 månad.