Nu börjar det bli ganska pirrigt med flytten.. Årsta har varit bra men aldrig "hemma" så jag hoppas verkligen att hemma-känslan infinner sig på Blåbärsvägen 4. Jag älskar tanken på att Elvis har en egen liten tomt att knalla omkring på (inga glasbitar eller fimpar här inte!), att det finns fler barn i husen runt omkring, att det är en bilfri gård med en liten sandlåda och gungor (yes, det är väl det enda kriteriet Elvis bryr sig om egentligen). Nu får jag det ju att låta som att vi flyttar dit enbart för att Elvis ska ha det bra, så är det ju inte även om jag känner att har Elvis det bra har jag det bra. Ni hajjar. Jag älskar tanken på ett sprillans nytt kök och duschrum. Jag älskar tanken på ett HUS, att vi får plats och kommer att få plats i många år om vi så vill. Och sist men inte minst känns det riktigt riktigt bra att äga sitt eget hem (jaja, vi bortser ifrån att banken äger merparten av det) även om ingen riktigt vet vart bostadsmarknaden är på väg. Jag känner ändå att vi gjort ett riktigt fynd.

Det har varit en trevlig förort Årsta, Elvis har älskat att titta på tvärbanan som passerar utanför vardagsrumsfönstret. Jag trodde ett tag att han skulle säga "tåget" som första ord. Igår såg vi en fin gröngöling utanför fönstret och lite då och då dyker det upp rådjur. Så vi kommer ju inte vara helt ovana att bo så nära naturen som vi kommer göra på Arnö.

Föresten, idag fyndade jag en superbra vinteroverall åt Elvis. En röd. Han kommer vara jättefin i den även om det inte var mitt förstahandsval av färg, men för mer än halva priset i rabatt får han vara lilla rödluvan. Allt klär en skönhet, eller vad säger man.

Bjuder på en badbild, tagen i morse.