Känns som att ganska mycket har hänt så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Tror jag börjar med just nu och går bakåt i tiden.

Nu har jag skrivit min första motion till styrelsen i samfälligheten. Ja, jag har redan blivit den där nya grannen som definitivt kommer att bli a pain in the ass. Fast det här kunde jag bara inte låta passera obemärkt. Det handlar nämligen om Elvis liv och välbefinnande. Jag har vid åtskilliga tillfällen suttit vid köksfönstret och sett bil efter bil susa in på gården. Eftersom vi ligger som hus nr två efter garagen och vårat förråd hindrar både förares och min övervakande blick så skulle Elvis bli pannkaka om han är ute och leker framför sitt eget hus samtidigt som nån slö jävel inte orkar promenera de 50 meter mellan parkering och garage med sina matkassar eller vad det nu kan vara. Så nu har jag vädjat efter nån smart åtgärd så jag slipper vara orolig. Vi har dessutom sju barn som är födda 2007 på den här gården, och vad innebär det.. massa spring i benen och lite mindre förstånd för faror.

Sen har jag så här på morgonkvisten passat på att skriva ett mail till IF, vårat förra försäkringsbolag, för att få lite klarhet i en ytterst märklig faktura jag fått. Jag ringde i torsdags men det var för komplicerat att svara på så dom skulle återkomma. När då? När senaste inbetalningsdatum gått ut eller. Morr. Dessutom så sa han att det var synd att inte autogirobetalningen fungerade för mig, vaddådå, så att dom skulle kunnat sno pengarna obemärkt eller.

Ni kanske kan skönja ett bitsk tonfall? Det kan bero på att jag sovit absolut noll timmar i natt. Igår kväll så hade Jimmy (som förövrigt är jätteförkyld) och jag myskväll, såg en riktigt bra actionfilm och drack ett glas vin. Elvis somnade runt åtta men vaknade till när filmen var slut vid tio. Han var täppt i näsan och hade lite problem att andas, så jag droppade i näsdroppar. Och då bröt helvetet lös. Han blev så ledsen. Så här i efterhand så förstår jag ju att han blev chockad av näsdropparna, halvt i sömnen som han var. Så vi fick trösta och vyssja och natta om honom i vår säng. Han grät och vred och vände på sig konstant. När klockan var två så slutade han gny men rullade runt (mer eller mindre) i sömnen och höll oss vakna tills han vaknade på riktigt kl halv sju. Huvudet var han tvungen att ha ganska högt annars snorade näsan igen. Så stackars stackars Jimmy som verkligen behövde sin sömn, han var också vaken hela natten. Och stackars mig och Elvis också förstås.

Jaja, så är det ibland när man är småbarnsförälder. Och på nått konstigt vis vill jag ändå inte vara utan detta, det ska och kan inte vara perfekt hela tiden.

Igår så tog jag Elvis och rullade bilen mot Stockholm. Elvan skulle hänga med farmor och farfar och jag skulle träffa en läkare på SÖS för att gå igenom Elvis förlossning för drygt ett år sedan. Jag fick svar på några av mina frågor men en del kommer att förbli obesvarade. Kortfattat kan jag säga att jag fick intrycket att kejsarsnittet togs för att ta det säkra för det osäkra. Jag fick veta att läkaren var en gyn-läkare och inte en förlossningsläkare (tydligen skillnad på dessa) och kände sig kanske osäker på om min blödning var en sk teckenblödning (förlossningar kan börja med en blödning) eller om det berodde på att moderkakan lossnat. Läkaren jag träffade sa att allt visade på att Elvis mådde bra i magen så det borde inte ha varit moderkakan som lossnat, inte heller hade detta noterats i journalen efteråt. Krampen jag fick hade kunnat åtgärdats med en spruta som skulle stoppat upp värkarbetet. Nu såhär exakt (för det började ju den 20/9 och Elvis föddes kvart över midnatt den 21/9) ett år sen känner jag att det får vara punkt.

Bosse, Anki och Elvis hade roat sig i en park. Det finns så mycket att se i storstan. Mängden barn, vuxna, bilar, bussar, fåglar, hundar, flygplan.. ja, you name it.. är ju tusen gånger mer än vad som finns i lilla Nyköping. Så intrycken var många, trots att han ju bott sitt första år i Stockholm.

Magarna kurrade så vi åkte till Lidingö för smarrig lunch och lite mer bus. Sen behövde vi åka hem om jag skulle slippa den värsta trafiken.

Idag ska jag förbereda det sista inför kalaset imorn. Jag gjorde inget igår för jag tänkte att en hel lördag borde räcka, men då hade jag ju inte räknat med en natt som denna. Så vi får se vad det blir.