Igår var vi som sagt på bio och Elvis hade det mysigt med Mia, vilken lyx! Det gör han (och vi) gärna om så det är bara hojta om nån vill vara barnvakt. Vi är rätt dåliga på att komma på själva att det är dags att bara vara Jimmy och jag en stund.

I natt delade vi mitt täcke på tre, det var så där halvskönt. Elvis tar inte så mycket täcke i anspråk, han ligger helst utan, men Jimmy däremot.. När jag kämpat mig klarvaken med att få behålla mitt eget täcke stoppade jag om Jimmy med hans egna täcke så somnade iallafall han om gott.

Elvis och jag gick upp och åt frukost halv nio imorse, sen somnade han om till kl elva. Skönt med en stillsam förmiddag. Nu är det lunch som gäller, sen dags att ta sig ur pyjamasen och ut på lite äventyr.

I förmiddags gick vi till ICA och köpte matsäck bestående av två bananer och ett päron. Sen postade vi ansökningar till barnomsorg till januari nästa år. Krusbäret, Långsätter och Saffranet heter de tre förskolor som vi ansökte till, vi håller tummarna för plats på Krusbäret då det blir extremt nära i såfall (grannar tom). Slängde också iväg bekräftelse på adressändring. Tidgare idag så fixade jag det sista med Vattenfall och elavtalen till nya bostaden, det är så skönt att bocka av från "att-göra" listan!

Sen hoppade Elvis och jag på bussen till Gullmarsplan och gick till Barnavårdscentralen för att lämna ett meddelande till Ingela, Elvis bvc-tant. Hon behöver adressen till vår nya Barnavårdscentral i Nyköping då Elvis ska ta sitt 1-årsvaccin den 23/9 och hans journal bör finnas till hands då.

Sen knallade vi hemåt med ett stopp i en lekpark. Elvis gungade och gungade och gungade.. tillslut tyckte jag att det fick vara nog, han blev ju nästan blå av allt gungande. Men oh no, Elvis ville gunga mera.. och mera.. och mera. Att gunga är helt klart Elvis absolut bästa sysselsättning i världen. Med mycket gråt och skrik och nästan ett finger ur led (mitt) så lyckades jag få honom i vagnen och på andra tankar. En banan senare så var humöret återigen på topp.

Ikväll ska Elvis leka med sin faster Mia för Jimmy och jag ska fira lill-lördag med bio, längtar!

Igår visade Elvis upp en ny färdighet som är såååå gullig! Vi satt vid en damm och tittade på änderna då en kvinna med hund gick förbi. Ungefär så här var vår konversation

-Titta Elvis vovven, vad säger vovven?

-vovv vovv vovv!

Han tycker också att hönan säger "ba ba ba".

Annars består hans vokabulär mest av "pappa", "mamma", "lampan", "namnam" (tror det betyder napp eller nått annat som är gott), "ä dä" (tror det betyder vad är det för han pekar alltid på nått när han säger det).

Två dagar i rad har Elvis vaknat runt kl 05:00 och snurrat runt som sjutton i sängen (vår säng), han buffar och klättrar, gnyr och snuttar. Men han är trött och vill gärna sova men kommer inte till ro. Lite halvjobbigt att ha det så, och jag kan bara föreställa mig hur det är för Jimmy som får sina sista timmar av välbehövlig sömn störd innan det är dags att åka till jobbet. Det blir både på gott och ont att ha Elvis en trappa upp när vi flyttat..

Idag upptäckte jag att Elvis har små röda utslag över hela ryggen, jag undrar om dom har något att göra med febern i helgen. Kan det vara Tredagarsfebern måntro?

Här sitter man en förmiddag i Årsta och längtar bort till Trysil. Då dimper det ner en avi från posten som meddelar att det finns paket att hämta ut. Spännande! Jag och Elvis knallar genast dit och hämtar ut paketet som innehåller två prima fina mössor från Sweet, Trysil, Norge. Tack Björn! Du är världens goaste vän!

Idag saknar jag Trysil. Idag längtar jag nått enormt efter att sitta på toppen och spänna fast fötterna i bindningarna och sen susa ner för fjället. Några uppvärmningsåk i pisten, sen lagom tills solen har värmt upp parken lite så tar vi oss dit och lajjar runt så mycket modet och benen bär. Adrenalin pumpar och lyckan är stor.

För två vintrar sen var Elvis en liten plutt i min mage, de första 20 veckorna så bodde vi i Trysil. Min åkning, den äventyrslustna och adrenalinframkallande, den blev väldigt lågprioriterad och istället njöt jag av att glida runt och glädjas över det som låg i min mage och frodades. Förra vinterns semesterresor norrut innebar mycket barnpassning och lite mindre åkning. Det känns som att jag lagt ett lock på allt som kan vara lite farligt, jag vågar inte riktigt ut i Trysils snowboardpark och köra järnet. Jag är väl rädd för att ramla och slå mig, för såvitt jag minns så fanns det nog inte en enda dag utan att kroppen pryddes med ett nyare blåare ömmare märke på kroppen. Men det var hela tiden värt det.

Frågan idag är om det fortfarande är värt det, eller om det återigen räcker med att glida ner för fjället och vara nöjd med det. Vuxet trist?

Idag diggar Elvis och jag Krs One.

Så var helgen till ända. Det går ju alltid lika snabbt..

Idag skulle vi som bekant medverka vid Stockholm Triathlon. Jimmy ställde klockan på 05:00 så att vi skulle hinna i tid till samlingen kl 06:00. Av någon okänd anledning så vaknar vi inte av larmet utan istället av att telefonen ringer strax efter kl 06:00. Var är ni?? Ooups. Ingen frukost, ingen morgontoa utan schwip schwop iväg. Sen var inte riktigt kollektivtrafiken på vår sida.. både 10 och 15 minuters väntetid vid buss och t-bana. Hur som haver, ingen dog utav vår frånvaro den första timmen. Dagen fortlöpte ganska snabbt och eftersom iallafall solen var snäll och sken på oss så var det faktiskt ett ganska kul deltagande.

På eftermiddagen har vi umgåtts med (Elvis) faster Mia och Calle, och inte gjort så mycket mer. Jimmy ska strax iväg för att spela lite inomhusfotboll, själv blir det nog till att sjunka ner i soffan och glo på tv. Min bok (Tusen strålande solar, Hosseini Kahled) som fängslat mig några kvällar i rad är tyvärr slut.. nya lästips tas tacksamt emot!

Bilden nedan visar Elvis med sin souvernir från Triathlonet idag, en visselpipa som jag faktiskt var tvungen att använda en gång då en stackars civilcyklist höll på att cykla rätt ut i vägen och in i de tävlande (hon tackade mig faktiskt efteråt).

Idag åkte Elvis och jag ner till Nyköping för att hälsa på min morfar som ligger på sjukhus och inte mår så vidare bra. Sjukhusmiljö är inte alltid så skoj så jag tror nog att Elvis piggade upp lite i korridorerna.

Dessvärre så är Elvis också sjuk, har 39.4 i feber och väldigt hängig. Som tur är äter och dricker han bra så han kämpar på bra. Just nu varvar jag alvedon med ipren (barnvarianterna förstås) för att försöka få ner temperaturen, det går si så där.

Tanken är att jag skulle hälsa på min morfar och sen ganska snabbt åka hem igen för en barnfri dag med Jimmy. Men just nu känns det inte bra att lämna min lilla älskling så hemfärden får vänta en stund. Ännu mindre bra känns det att stå på skeppsbron imorn och funktionera på Stockholms Triathlon när lillen är sjuk. Men jag gör det för Jimmy, som i sin tur gör det för Vasasällskapets skull.

Har försökt leta fram en bild som kan få symbolisera en febrig Elvis..