Idag trotsade vi regn och rusk och gick till Herrhagsskolans barngympa. Lika poppis som alltid. Elvis härjar omkring, upp på plintar, hänger i ringar, hoppar på studsmattan, springer på tjocka madrassen och sist men inte minst.. spelar bandy. Det är rätt coolt att se att en ettåring fattar hur man använder en bandyklubba. Jag börjar fundera på om vi har en liten talang i familjen, Jimmy är väl ok på bandy och när jag grävde i minnesbanken så kom jag ihåg att jag faktiskt var med i ett bandykorpenlag som hette Tutti Frutti (!) när jag var lite yngre. Men annars är vi ju en fotbollsälskande familj, med lite undantag från farfar som också gillar hockey. Hur som helst, sport som sport! Kul!

Elvis är så stor och klok nu, han hittar lösningar på problem. Tex så hänger ju veven till markisen utanför köksfönstrena i köket och är såååå spännande. Men den är lite för högt upp för att nå. Elvis tog då en köksstol och sköt fram den till väggen och klättrade upp på stolen och vips så fick han en närmre titt på veven.

Helgen spenderades i huvudstaden och visst finns Stockholm i mitt hjärta trots att vi valt att flytta därifrån. MEN det är fruktansvärt skönt att slippa all jäkt och trafik som det innebär att ta sig fram tillsammans med tiotusentals andra människor samtidigt. I Nyköping har jag konstaterat att den värsta trafiken är kl 16:00, betyder det att de flesta slutar kl fyra i denna stad? När jag säger värsta trafiken så menar jag att det kanske är en fyra fem bilar före som väntar på sin tur in i rondellen.

I lördags hade vi en härlig dag ute på Lidingö hos farmor och farfar. God mat och massa bus och skoj. Faster Mia och Calle dök upp och spenderade kvällen med oss. När det var läggdags protesterade Elvis så det slutade med att vi gick och la oss allihopa. På söndagen åkte vi in till Vurma på Söder för brunch med Mia, Calle, Elin och Marcus. Väldigt trevligt! Tillbaka på Lidingö för mer umgänge och mer smarrig mat. Sen skjutsade jag och Elvis Jimmy till tåget eftersom han var tvungen att åka till Göteborg på jobb. Elvis och jag fortsatte hemåt med ett stopp för middag hos mormor och morfar där även moster Anna och Lasse befann sig.

Så mycket umgänge och väldigt mycket mat kan man sammanfatta helgen med.

Elvis har varit lite snorig och hostig så vi har mest hållt oss hemma i veckan. Idag ska vi dock ta bussen in till stan och träffa barnmorskan. Inte i syfte för Elvis utan för lillebror/lillasysters skull. Jag mår prima så jag antar att mina hälsovärden är bra.

Elvis är en riktig liten klängapa, det är mysigt att han vill upp från golvet och se vad som händer på lite högre höjder men efter ett tag blir det tungt. Han är jätteduktig på att klättra upp på stolar, bord, byråer.. ja, you name it. Han är nästan (men bara nästan) lika bra på att komma ner därifrån också. En av bilderna längre ner visar Elvis klättringsfärdigheter på Öppna förskolan (just denna bild är från kyrkans variant). En annan sak som styrker benämningen (kläng)apa är hans kärlek för bananer. En om dagen slukar han, och han delar gärna med sig. Synd bara att just bananfläckar är så jobbiga att få bort...

Igår var jag och brorsan som tidigare nämnt på Rock the bells i Stockholm, det var stort. Sist jag var på konstert i Annexet var 1996 så det var ju på tiden. Vi hittade de bästa platserna enligt oss (uppe på balkongen, med god sikt och tryggt avstånd från den stora svettiga och alkoholindränkta massan) och kunde njuta i flera timmar av underhållande MC´s. Bäst var Supernatural, De la soul och Nas. Dessvärre så fick mitt gravida tillstånd lite utspel och jag var tvungen att lämna min plats några låtar in i Nas uppträdande för att sätta mig ner.

När klockan närmade sig ett och vi närmade oss Nyköping var jag så trött så det går inte ens att beskriva. Snabbt in och borsta tänderna och sen krypa ner i sängen. Där låg både Elvis och Jimmy och sov så fint, vända mot varandra. Jag blev alldeles varm om hjärtat och trots tröttheten kunde jag inte låta bli att ligga och titta en stund på dom innan jag tillslut gav efter och somnade jag också.

Imorgon åker Jimmy till Göteborg på jobbresa, själv tänker jag åka åt andra hållet på nöjesresa. Imorgon är det "Rock the bells" i Annexet, Globen och det tänker inte jag och David gå miste om. Sommaren 2006 köpte vi biljetter till Nas och dagen innan konserten ställde han in, jag ljuger inte när jag säger att mina ögon tårades när jag fick det beskedet. Sommaren 2007 kom en ny chans men med en stor och rund mage och orolig för hur mycket basgång en liten bebis i magen tål (som dessutom verkade gilla hårdrock mest) vågade jag mig inte dit. Nu jävlar, nu får jag en ny chans då Nas är avslutningsakten på "Rock the bells" och det tänker jag inte missa.

Jag har visserligen en liten plutt att ta hänsyn till igen, men jag tror inte öronen är så värst utvecklade ännu?  Det känns riktigt kul och lite lyxigt att få vara gravid igen och kunna utöka familjen ytterligare. Den här gången känns det mer avslappnat och naturligt även om jag i början tvivlade på att plusset på stickan verkligen innebar att jag var gravid. Jag mår om möjligt ännu bättre än när jag väntade Elvis.

I torsdags gjorde jag ett tidigt ultraljud för att fastställa vilken vecka vi är i och fick då besked att vi redan var i vecka 13. Jag fick se en liten parvel på 6-7 cm med ett litet hjärta som tickade på så fint. Idag träffade jag barnmorskan för första gången och hon var toppen, vi hann dock bara med en massa snack så jag ska tillbaka för lite provtagning och sånt om en vecka.

En annan rolig grej är  att Jimmy och jag äntligen har hittat de ringar vi vill ska symbolisera vår förlovning. Jo, det är så att den 28 april så förlovade vi oss under extremt romantiska omständigheter men valde att hålla det lite för oss själva tills vi köpt ringarna... och det dröjde ända tills nu.

Nä, dags att sova om jag ska orka hela natten imorn.

Jag vet att det var länge sen jag skrev, men idag blir det två bilder istället för en massa text. Båda bilderna är tagna idag och den ena bilden togs när Elvis hade matvägrat (ont i halsen?) och sen sovit två timmar och när han vaknade och jag plockade upp honom så somnade han om i min famn och sov gott en timme till. Det är sovrekord på eftermiddagen. Undrar om han trodde det var natt eftersom vädergudarna bjöd på ovanligt mörkgrått skitväder.

Igår lovade jag ju att det skulle komma fler bilder på Elvis, men det var lättare sagt än gjort. Idag har jag knäppt bilder som sjutton men när jag nu skulle tanka över bilderna på datorn inser jag att jag inte har den sladd som krävs (jag har lånat en kamera). Suck! Så det får dröja ytterligare ett tag innan jag lyckas förgylla bloggen med foton.

Idag vaknade jag faktiskt pigg och ganska frisk, lite ont i halsen fortfarande men annars helt ok. Elvis sov ända till halv åtta (gamla tiden) och Jimmy en timme till. Sen åt vi frukost i lugn och ro innan jag slängde på en diskmaskin, tvättmaskin, hängde upp tvätten och bäddade rent. Jimmy drog sitt strå till stacken och rengjorde akvariepumpen och tömde diskmaskinen. Sen fixade jag lunch till Elvis och la honom för att sova och när han somnat passade jag på att åka till nyöppnade City Gross och handlade en massa mat och svängde även förbi återvinningen och slängde en hel del tomglas (som det senaste året bestått mer av barnmatsburkar än vinflaskor). Väl hemma en timme senare så hade Elvis vaknat så jag gav honom mellis i form av en banan och sen pallrade vi oss ut på promenad i duggregnet alla tre. Vi gick förbi ytterligare en återvinningsstation och slängde papper. Jimmy muttrade över de 500 m vi var tvugna att gå med papperskassarna istället för att det fanns precis runt hörnet, men big deal, vi gör det ju för miljön anser jag. Så här på höstkanten är det lätt att fastna i negativt tänk, så alla som har ork, ge extra kärlek till alla ni känner, även de som är buttra och mest morrar och ojjar sig. Jag tror det hjälper.

Nu har jag gett Elvis kvällsmat och badat honom, han älskar verkligen att bada. Alldeles strax ska han också få sin kvällsgröt och sova, han verkar rätt trött.

Sen ska vi ha middag, hamburgare deluxe. Och jag har gjort hemmagjord coleslaw till, det blir kalas. SEN blir det till att sjunka låååångt ner i soffan och bara slappa.

Kram alla vänner!

Igår var den värsta dagen på länge, jag minns inte när jag mådde så dåligt sist. Jag hade feber och var allmänt ur slag. Det var riktigt riktigt jobbigt att inte finnas till för Elvis på det sätt han behöver för att må bra och vara glad, men å andra sidan kommer det väl (men låt oss hoppas inte!) fler dagar när jag är sjuk och Elvis måste förstå att man inte alltid är på topp. Jag hade dessutom försatt mig i en taskig situation då jag hade noll kronor på mobiltelefonen att ringa för och kunde således inte ringa nån och be om hjälp. Förutom gratisnumret SOS då, men det vore att ta i. ;-)

Hur som helst, min älskade lillebror kom ut en sväng på eftermiddagen och Elvis sken upp som en sol. När han var tvungen att åka en stund senare så blev Elvis jätteledsen. Det är så mysigt att bli bekräftad av ett litet barn, eller hur David? Sen kom mina föräldrar ut med mat till både mig och Elvis och dom tog även ut lilla grabben på en sväng så jag fick sova i lugn och ro i nån timme eller två innan Jimmy kom hem och kunde natta Elvis.

Imorse mådde jag betydligt bättre men Elvis lite sämre. Han snorar som sjutton, vi ger näsdroppar och håller tummarna att det är hans tur att vakna pigg imorn.

Idag har annars varit en riktig fixardag, Jimmy klev upp tidigt (han vaknar ju hur pigg som helst kl 07 eftersom han då sovit två timmar längre än vanligt) och var med på den gemensamma gårdsstädningen. Efter det tog han tag i vår tomt och fixade och donade i blåstället i några timmar. Han kan när han vill!

Jag ska också ge ett löfte innan jag säger godnatt, jag har fått låna en digitalkamera eftersom min verkar falla alltmer i bitar. Så nu utlovas mer bilder på Elvan! Tjoooho!

Sovgott!