Vad snabbt tiden går! Veckorna, dagarna och timmarna bara susar förbi. Jag har märkt att vissa människor tycker det är bra när det går snabbt, men oftast säger man det kanske på jobbet eller utan att tänka efter. Det är ju livet som går snabbt då och vill man att det ska ta slut?

Helgerna har en tendens att gå snabbast. I går rände vi runt på diverse hem/inredningsärenden och jag måste säga att vi lyckades bra med det. Förutom att just de möbler vi tittat på tidigare i veckan hade prishöjts med några hundralappar. Märkligt eftersom möbelbranschen är en av de branscher som går så himla dåligt nu. Det gjorde ju att vår prutmån drastiskt förändrades och att vi i stort sätt fick nöja oss med att lyckas förhandla oss till de tidigare priserna. Så kan det gå om man väntar för länge, fast vi åkte hem och funderade i tre dagar.. kan knappast anklagas för att vänta förlänge...

Vi har också tagit hem lite golvprover. Det som i broschyrerna sett klockrent ut förkastades helt i butik, och de i butik som verkat helrätt är nu tveksamma i just vårat hem då vi ser dom på plats. Det är inte lätt att bestämma hur man vill ha det. En heminredning förmedlar en hel del om en själv tycker jag. Vad vill man uppnå? Ska det vara modernt, trendigt, coolt och snyggt? Eller ska det vara hemtrevligt och ge en mysig atmosfär? Golvet ska ju passa både oss och huset som sådant. Men jag tror vi har en vinnare...  Det är enligt oss både snyggt och verkar ge en schysst hemmakänsla.

Igår åkte Elvis och jag med mormor och morfar till Ikea i Linköping. Ikea är alltid lite kaos men jag känner mig nöjd med besöket och inköpen. Senare på kvällen stack jag iväg på tjejmiddag, vilket var mycket trevligt. Och det är ju fantastiskt vad billig notan blir när man är gravid och inte dricker vin till maten.

Nu är det lunchdags sen ett besök till gammelmorfar som ligger på sjukhuset och har det tråkigt.

Hoppas ni alla har en härlig helg!

Idag trotsade vi regn och rusk och gick till Herrhagsskolans barngympa. Lika poppis som alltid. Elvis härjar omkring, upp på plintar, hänger i ringar, hoppar på studsmattan, springer på tjocka madrassen och sist men inte minst.. spelar bandy. Det är rätt coolt att se att en ettåring fattar hur man använder en bandyklubba. Jag börjar fundera på om vi har en liten talang i familjen, Jimmy är väl ok på bandy och när jag grävde i minnesbanken så kom jag ihåg att jag faktiskt var med i ett bandykorpenlag som hette Tutti Frutti (!) när jag var lite yngre. Men annars är vi ju en fotbollsälskande familj, med lite undantag från farfar som också gillar hockey. Hur som helst, sport som sport! Kul!

Elvis är så stor och klok nu, han hittar lösningar på problem. Tex så hänger ju veven till markisen utanför köksfönstrena i köket och är såååå spännande. Men den är lite för högt upp för att nå. Elvis tog då en köksstol och sköt fram den till väggen och klättrade upp på stolen och vips så fick han en närmre titt på veven.

Helgen spenderades i huvudstaden och visst finns Stockholm i mitt hjärta trots att vi valt att flytta därifrån. MEN det är fruktansvärt skönt att slippa all jäkt och trafik som det innebär att ta sig fram tillsammans med tiotusentals andra människor samtidigt. I Nyköping har jag konstaterat att den värsta trafiken är kl 16:00, betyder det att de flesta slutar kl fyra i denna stad? När jag säger värsta trafiken så menar jag att det kanske är en fyra fem bilar före som väntar på sin tur in i rondellen.

I lördags hade vi en härlig dag ute på Lidingö hos farmor och farfar. God mat och massa bus och skoj. Faster Mia och Calle dök upp och spenderade kvällen med oss. När det var läggdags protesterade Elvis så det slutade med att vi gick och la oss allihopa. På söndagen åkte vi in till Vurma på Söder för brunch med Mia, Calle, Elin och Marcus. Väldigt trevligt! Tillbaka på Lidingö för mer umgänge och mer smarrig mat. Sen skjutsade jag och Elvis Jimmy till tåget eftersom han var tvungen att åka till Göteborg på jobb. Elvis och jag fortsatte hemåt med ett stopp för middag hos mormor och morfar där även moster Anna och Lasse befann sig.

Så mycket umgänge och väldigt mycket mat kan man sammanfatta helgen med.

Elvis har varit lite snorig och hostig så vi har mest hållt oss hemma i veckan. Idag ska vi dock ta bussen in till stan och träffa barnmorskan. Inte i syfte för Elvis utan för lillebror/lillasysters skull. Jag mår prima så jag antar att mina hälsovärden är bra.

Elvis är en riktig liten klängapa, det är mysigt att han vill upp från golvet och se vad som händer på lite högre höjder men efter ett tag blir det tungt. Han är jätteduktig på att klättra upp på stolar, bord, byråer.. ja, you name it. Han är nästan (men bara nästan) lika bra på att komma ner därifrån också. En av bilderna längre ner visar Elvis klättringsfärdigheter på Öppna förskolan (just denna bild är från kyrkans variant). En annan sak som styrker benämningen (kläng)apa är hans kärlek för bananer. En om dagen slukar han, och han delar gärna med sig. Synd bara att just bananfläckar är så jobbiga att få bort...

Igår var jag och brorsan som tidigare nämnt på Rock the bells i Stockholm, det var stort. Sist jag var på konstert i Annexet var 1996 så det var ju på tiden. Vi hittade de bästa platserna enligt oss (uppe på balkongen, med god sikt och tryggt avstånd från den stora svettiga och alkoholindränkta massan) och kunde njuta i flera timmar av underhållande MC´s. Bäst var Supernatural, De la soul och Nas. Dessvärre så fick mitt gravida tillstånd lite utspel och jag var tvungen att lämna min plats några låtar in i Nas uppträdande för att sätta mig ner.

När klockan närmade sig ett och vi närmade oss Nyköping var jag så trött så det går inte ens att beskriva. Snabbt in och borsta tänderna och sen krypa ner i sängen. Där låg både Elvis och Jimmy och sov så fint, vända mot varandra. Jag blev alldeles varm om hjärtat och trots tröttheten kunde jag inte låta bli att ligga och titta en stund på dom innan jag tillslut gav efter och somnade jag också.

Imorgon åker Jimmy till Göteborg på jobbresa, själv tänker jag åka åt andra hållet på nöjesresa. Imorgon är det "Rock the bells" i Annexet, Globen och det tänker inte jag och David gå miste om. Sommaren 2006 köpte vi biljetter till Nas och dagen innan konserten ställde han in, jag ljuger inte när jag säger att mina ögon tårades när jag fick det beskedet. Sommaren 2007 kom en ny chans men med en stor och rund mage och orolig för hur mycket basgång en liten bebis i magen tål (som dessutom verkade gilla hårdrock mest) vågade jag mig inte dit. Nu jävlar, nu får jag en ny chans då Nas är avslutningsakten på "Rock the bells" och det tänker jag inte missa.

Jag har visserligen en liten plutt att ta hänsyn till igen, men jag tror inte öronen är så värst utvecklade ännu?  Det känns riktigt kul och lite lyxigt att få vara gravid igen och kunna utöka familjen ytterligare. Den här gången känns det mer avslappnat och naturligt även om jag i början tvivlade på att plusset på stickan verkligen innebar att jag var gravid. Jag mår om möjligt ännu bättre än när jag väntade Elvis.

I torsdags gjorde jag ett tidigt ultraljud för att fastställa vilken vecka vi är i och fick då besked att vi redan var i vecka 13. Jag fick se en liten parvel på 6-7 cm med ett litet hjärta som tickade på så fint. Idag träffade jag barnmorskan för första gången och hon var toppen, vi hann dock bara med en massa snack så jag ska tillbaka för lite provtagning och sånt om en vecka.

En annan rolig grej är  att Jimmy och jag äntligen har hittat de ringar vi vill ska symbolisera vår förlovning. Jo, det är så att den 28 april så förlovade vi oss under extremt romantiska omständigheter men valde att hålla det lite för oss själva tills vi köpt ringarna... och det dröjde ända tills nu.

Nä, dags att sova om jag ska orka hela natten imorn.